Att man kan klanta till det så mycket.. Har aldrig vaknat av att ha sådan ångest. Jag kände mig så dum, arg och ledsen, på mig själv såklart. Att man kan utsätta någon så fin, varm och fantastisk person för denna oro. Jag ber så innerligt om ursäkt! Nu när jag tänker tillbaka på det som hände trillar några tårar ner.. Fan vad jag hatar mig själv just nu!! Några sms o samtal senare fick jag ge denna person en darrig, varm och lång kram.. PAIN IN MY HEART AND SOUL! Vill aldrig utsätta någon igen för detta.. Jag hoppas innerligt att jag får möta denna underbara, varma och vackra människa igen..
Jag vill mer än gärna komma tillbaka till återvändsgränden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar